Premiär golf

Visst, så var det dags för årets första golfrunda, och med endast lite puttning och några övningssvingar upp på första tee. Vädret var otroligt så ingenting att skylla på. Men hur skall det här gå? Blev inte många golfrundor förra sommaren då Garbo 2.0 (vår båt) tog all vår tid denna otroliga sommar.

Ok, ni får mitt första hål:

En vråltopp (kallades i Södertälje under sjuttiotalet för myrknu....) som tur var hade jag en Mulligan (extra boll) och en  ny myrknu... men den gick 30 meter längre och lite till vänster. Ingen fara hålet är ju bara 286 meter så det här fixar vi.

En liten smekare med träfemman så är vi i greenkanten. Nähää, en ny myrknu... och ännu mer till vänster men betydligt längre. Kvar en järnsexa, upp i luften i allafall men fortfarande till vänster. En wedge som jag skar ut till höger. Chippen för kort i greenkanten och sen en treputt för en säker åtta. (På min Mulligan)

Det blev mycket bättre och både Tina och jag tyckte det var topp att vara på G igen.

 Golfbilen laddas.

 En cafe carajillo innan första tee. (Kaffe och lite spansk brandy) Man blir mjuk säger dom!)

 Bra tryck på El Paraiso.

 Framför första tee.

 Här har vi hål nummer ett som jag beskrev i början.

 Hål nummer två 345 uppför. Out till vänster.

 Trean, svårt och 401 meter par 4.

 Mycket fåglar på El Parasio, här en kohäger.

Hål nummer sju, ett lurigt korthål och bara en boll på green. No names!

Våra spelkamrater får London, Rosemarie och John. Klassiska golfare som hoppade av efter 9 hål.

 Ett gås satt och sov när Tina kom upp på röd tee. Han/hon lyfte på huvudet men inget mer. En fot!.

 "ska det va så jävla svårt"? Tipps, sträck ut vänster arm.

 Första varvet gick på ca 2,10, kanon, men sen började "gröngänget" tappa farten. Vi tror det var ett gäng Irländare, tre fyrbollar klädda i gröna tröjor som lirade otroligt sakta.
Det är klart när alla skall titta i sina kikare hur långt det är kvar till hålet fast dom inte har en aning om hur långt dom slår med varje klubba.
Då blir det väntan.

 Kolla här, diskussion på tee och bollen framför oss redan klara att slå ut. Kom igen "gröngänget".

 solen går ner 19.03 och det börjar att skymma på hål 18.

 Men trots det slår Tina ett av sina finast slag för dagen. Ca 80 uppför och över en stor bunker, snyggt.

Vi säger tack till en kanonbana i toppväder och "y volveremos".

Lördagsnöjet

Varje lördag är det "finmarknad"uppe i Nueva Andalucia. Massor att shoppa till bra priser om man nu känner för det, vilket många gör.

Framför allt har det blivit en samlingsplats för oss och våra vänner här nere där vi träffas och har det trevligt.

Som ni ser på bilderna har vädret ändrats från när vi kom ner här men fortfarande ca 16 -17 grader men vinden har tyvärr börjat blåsa. Alltså inga problem att sitta utomhus. Det är ju vinter här nere men som tur är inget regn.

 Cyklarna klara för avfärd mot marknaden.

 Det här är ett av de första områdena som turisterna började komma till på 60 talet vid Costa del Sol.

 Kommersen i full gång. Inte så mycket folk denna lördag. Vädret?

 Här har

Här berättas det från Sverige, Irland och Norge. Irländaren i blå tröja har Tommy Cooper klass.

 Upp och ner med stånden 7 dagar i veckan någonstans.

 Som sagt vinden har friskat i dom senaste dagarna.

Den här restaurangen sköljdes ut i havet för drygt två år sedan i decemberstormarna. Öppnades igen förra sommaren och ligger jättefint vid strandpromenaden.

Strandpromenaden

Strandpromenaden mellan San Pedro de Alcántara  och Marbella är fantastisk. Den sträcker sig 11 km utmed medelhavet. Det går både att cykla och gå men med jämna mellanrum kommer det skyltar att gående har företräde och maxhastighet  för cykel är 10 km/tim. Båda reglerna respekteras förstås (kände ni ironin). Men dom som verkligen har företräde är alla hundar som springer lösa (inte alla) och husse och matte tänker säkert , men han är ju så snäll!!  (Förlåt min Södertälje kamrat,Göran).

Jag har skrivit det förr att det finns så otroligt mycket hundar här nere och dom flesta hundägare har inte bara en hund, utan 3 till 4 stycken. Bajsupplockning har blivit mycket bättre men det finns förbättringspotential fortfarande. Men på den långa playan gäller det att se upp för där "är det ju ingen som ser att min hund la en riktig rackare".

Nu till baka till söndagscykel och promenad i ett otroligt fint väder med våra norska vänner Elin och Wilfred. Bilderna talar:

 Under veckodagarna går det bättre men lördag söndag är det fullt.

 Underbar miljö.

 Vi gick ut på en lång pir ungefär halva vägen och kolla vattnet, klart och fint.

 Puerto Banus längst bort.

Marbella.

 VI ska väl ha en bild på Lejonklippan, så klart.

 Gick inte snabbt för seglarna denna vindstilla dag.

 Hemåt!

 Strax utanför vår Urbanizatcion, firade tvilligparet 1 årskalas. Ingen dålig present. Maskinisten rakt bakom.

Mycket nöjda. (det blev en kall öl)

Colmar

Måste berätta om den fina staden Colmar i norra Frankrike i vindistriktet Alsace. Det är redan 10 dagar sedan vi var där men jag glömde berätta om vårt restaurangbesök.

Vi fick tips om Brasseri du Theatre mitt i den gamla delen av Colmar. Ett kanonställe i den gamla fina stilen.

Vi tog en välförtjänt drink efter 80 körda mil och tittade på menyn. Tina valde choucroute, en klassisk fransk rätt. Jag gjorde misstaget att jag tittade på tavlan över chefs rekommendationer och kände igen Andeuilette. Den tar vi! men vilket misstag och jag borde ha vetat bättre efter att ha jobbat med fransmän i 10 år.

Andeuilette är en korv gjord på inälvor bl.a komage som inte var malda och smakade fan själv och som ni ser har den ett utseende som någonting annat. Men "frittarna" till var mycket goda och ett gott rött vin så det blev bra till slut i den fantastiska miljön.

 Så trevlig miljö.

 Här är tavlan som jag inte skull ha tittat på.

 Mums, ser det inte gott ut?     (Passa er)

På vägen ut stod en flygel och jag fick spela en blues i C-dur till några gästers belåtenhet.

Marknad i Benahavis

Förra året i februari hade vi regn och blåst här nere men i år, otroligt, med sol och en klarblå himmel.

Det är inte tokvarmt, men 17 - 18 grader, alltså inte kortbyxeväder än. Men det är ju vinter också i Spanien.

I söndags åkte vi upp lite i bergen till en liten by som heter Benahavis där dom anordnar en loppmarknad av den större sorten varje söndag. Så jädrans mycket folk och bilar. Mycket skit men en hel del intressanta saker, framförallt, second hand kläder (för dom som intresserade)

Efter avslutad rundvandring blev det en tur upp i bergen, ca 5 km i ljuvligt väder. Säger bara "life is good".

 Full aktivitet.

 Högljudd utspisning.

 Som sagt mycket saker av olika kvalitet.

 Något för Knut Knutsson i Antikrundan?

 Men är det inte "Julio Kyrkor"?

 Några golfbollar att slå bort?

 På väg upp i bergen och kolla himmelen?

 Här har vi marknaden från ovan.

Förra året var flodfårorna helt överfulla.

San Pedro de Alcántara 2019

Så var det dags igen att för femte gången dra ner till sydliga Spanien. Resan var planerad med fyra övernattningar, Hamburg, Tyskland, Colmar, norra Frankrike, Nimes, södra Frankrike och slutligen Almusssafes (Valencia) Spanien.

Vi hade meddelat hyresvärden att vi planerade att vara framme ca 16.00-17.00 på onsdagseftermiddagen och efter 333 mil helt utan intermezzon svängde vi upp utanför infarten till vår urbanicacion, 16.05.

Jo visst ett litet intermezzo blev det och naturligtvis i ett jävla garage. Kommer bilder nedan.

Vi hade lite snö i Frankrike men annars perfekt underlag och när vi närmade oss Malaga steg tempen till 19 grader. En underbar känsla.

Sämst bilförare är fransmännen som fortsätter att efter en omkörning svänga in precis framför dig. Varför? Jag säger bara lägg av!

Ni som följt bloggen tidigare kommer kanske ihåg att vi höll på bli utsatta för bilpirater för två år sedan. Samma sak hände nu i norra Spanien, en bil kör upp bredvid dig, pekar på takboxen och markerar att det är något fel. Vill sen att man skall följa efter dom in på närmsta rastplats där skumma kompisar väntar. Antagligen får man behålla kallsingarna men inte mer.

Så den gubben gick inte nu heller. Men det ger en otroligt skrämd känsla i kroppen.

 Årets första snö kom precis när vi drog i väg.

 Som vanligt fullpackad bil.

 Fantastiska vägar. Kör max 115km/tim.

 Garagehelvete i Nimes. När vi körde ner bilen höll vi på ca 30 minuter. Här får man tacka sin bilskollärare, Olle Fröjd som lärde ut start i backe. Inte kul och nervös blir man att man skall sabba bil och cyklar.

 Gott om plats är det ont om. Inget hände med bil och cyklar.

Stay tuned!

Sierra Nevada.

Poolside, femton meter från vår uteplats. (13,7 grader, ingen trängsel)