Vi åkte till Hornbaek med Garbo i 8 sekundmeters sydostlig vind och strålande väder. Efter en höststädning av drevet utanför hamnen (18 grader i vattnet) la vi till i en inte alltför proppfull hamn som normalt är fallet.
Vi käkade lunch med rosévin i underbart väder då en strålande glad man stannade och pratade. Han pratade föresten med nästan alla han mötte och var på ett topp humör. Han var från Viken, rakt över sundet och hade tagit sin lilla Askeladden på 5,5 meter för att lufta sin båt då frun passade barnbarnen.
Han hade just gått i pension och var jätteglad över all tid han hade och var helt enkelt tok nöjd med livet. Han gick förbi vår båt flera gånger och hade alltid ett nytt ämne på G för att starta ett nytt samtal. Härligt !!
Vi gick upp på byn och tittade in i alla butiker som hade REA och beställde bord på en ny restaurang som hette, La Viva, alldeles bredvid Systrarna Olsen. I hörnet lite längre fram stod en man som jag tyckte att jag kände igen och som faktiskt såg lite vilsen ut. Jag gick fram till honom och sa "jag känner igen dig men vet inte varifrån" han tittade på mig och säger jo, jo jag känner igen dig också men vet inte var.
Vi pratade och försökte hitta rätt, utan framgång, och så frågar han var vår båt ligger. Jag berättade var och frågar naturligt, var ligger din. Då brast det för min halvkompis (som jag fortfarande inte placerat): han säger "jag är akterseglad" Va? Vi är fyra gamla vänner och hade bestämt denna helg för en segling i Danmark. När vi lägger ut idag så är jag sist att klättra in i båten då vi låg utanpå en annan båt, som jag måste göra fast innan vi drar. I stället för att hålla fast sticker dom med båten och skriker "ta tåget till Sletten" som var nästa anhalt.
Han trodde dom skojade och var beredd att gå ut på nästa brygga där dom borde ha stannat för att plocka upp honom. Men, Nej, dom drog ut ur hamnen och där stod han utan någonting, pengar kläder allt var ombord . Lyckligtvis hade han telefonen i fickan men den var på väg att ladda ut berättade han för oss. Han var helt olycklig och mådde inte bra.
Vi sa till honom att komma till vår båt och efter vi hade gått vår runda och efter ca 1 timme och en kvart kom han lunkade fortfarande lika knäckt och hade inte hört ett knäpp från sina "kompisar". Detta är 5 timmar efter dom akterseglat honom..
Han äntrar in i båten och är så glad när vi bjuder honom på vatten som han inte druckit på flera timmar och chips som han vräker i sig (vi bjöd på smörgås men han sa att han var OK). Han skakade när han drack och mådde jävligt dåligt. Vad är det som sker när tre gamla kompisar lämnar dig helt solo?
Han får ett samtal från sin fru och lämnar båten och när han kommer tillbaka efter ca 10 minuter är livsglädjen tillbaka i hans ögon (inte helt naturligtvis då tre gamla kompisar har lämnat honom i sticket). Frun är strax i Hornbaek för att hämta honom och köra tillbaka till Göteborg där dom bor.
Vi fick ett SMS dagen efter från den ledsne mannen (mycket trevlig och sympatisk) där han tackade mig och Tina för vår "medkänsla och värme i en absurd situation". Han hade åkt senare till Sletten (Danmark) där som vi tror, fd. kompisarna lagt till enligt färdplanen och gått på båten, tagit sin plånbok, kläder utan att säga ett ord och sen tillbaka till Göteborg.
Den här historien har legat i Tinas och mitt huvud också det senaste dygnet, hur var det gamla ordspråket: "med såna kompisar behöver man inga fienden".
Hör vi något mer så kommer Lerbersche att rapportera.
Bilden nedan tillhör en gladare del av bloggen i början.
.jpg)
.JPG)
