Hemma i Lerberget  27 april 2017

Efter 342 mil körde vi in på infarten till vårt ställe i Lerberget. Det har varit långa sträckor med vägarbeten och en del obegriplig körning från alla nationaliteter men vi svenskar kör "perfekt". Vi har inte sett så många svenska ekipage men däremot många långtradare. Vad hände med miljöpartiets satsning på tåg, har ingen i Europa lyssnat på Romson och Fridolin?

Men glädjande nog har vi tagit med oss vår och försommar från Europa till Sverige. Jag öppnar takboxen och släpper ut den. Kände redan idag att något är på G.

Förresten hörde jag ärtsångaren idag när jag lastade ur Zlatanbilen och det är ett säkert vårtecken.

Men fy fan vad dom kör fort när dom får chansen.

 När vi lämnade den lilla byn Grasberg (strax söder om Bremen) var det ljuvlig att se. Kom nu lite mer norrut och häng med oss våren!

 Vi har lite kvar tills detta men det kommer snabbt.

 Fullt i bilen till bristningsgränsen, men en "påse gott och blandat" trycker vi in någonstans.

 Efter alla mina dåliga "lookalikes" har vi här en riktig småkändis. Stjärnspelaren i hockey och senare förbundskapten för Tre Kronor, Bengt-Åke Gustafsson. (Sant)

 Öresund och Oslobåten (till vänster) och "vår" fyr Svinbådan lite till höger. Nu är vi hemma.

Helsingborg. På den där färjelinjen har ni alla tagit "en lille en", eller?

Efter 44 bloggar tackar jag för visat intresse och tar nu paus en stund. Det har varit fantastiskt många följare och en del (för lite) mycket trevliga kommentarer.

Kul har det varit och för oss otroliga dagar i Spanien och att resa genom Europa. 

Inte visat passet en enda gång, hoppas att det får bli så också i framtiden.

Vid pennan och tankar

Tina och Pelle

Kom igen det finns hopp om våren!

Vi drog från Valencia och kom upp till 25 grader på vägen in till Frankrike. Men sen var det stopp.

Vin rankorna i Spanien i full grönska och i de Franska vindistrikten i början Languedoc, Cote du Rhone, Beaune, Macon, Beaujolais och Bourgogne såg det ganska bra ut. Inte samma gröna lyster men ändå. "Promajsing".

Men nu hände det saker upp mot vårt mål, Colmar i Alsace distrikten. Tempen sjönk till frukansvärda 9 grader när vi var framme. Vinrankorna hade knappt fått öron på stockarna. Men träden utmed vägen såg ut att kämpa på.

På morgonen (09.30, morgon för oss) när vi lämnade Colmar var det endast 5 grader. (Besoin de calsong long?)

På vägen genom Tyskland var det stora variationer i tempen, topp 13 grader och framme i Grasberg, nära Bremen, 9 grader. Men hopp finnes, titta på bilderna.

 Rapsfälten vid Bourgogne distrikten, härligt gula. (Lite svårt att få skärpa när bilen går i ca 110 km).

Marchfart 120km/tim, normalt.

 Framme i Colmar i norra Frankrike, bedrövligt väder plus 7 och ösregn.

Aha, frihetsgudinnan, ritad av skulptören Auguste Bartholi som kom just från Colmar. Statyn invigdes 1886 och var en gåva från det Franska folket till USA. Originalet är 47 meter hög och står på en sten sockel som är 47 meter. Stommen utformades av Gustave Eiffel. (Eiffeltornets konstruktör)
Den jag står bredvid, mitt i en rondell i Colmar är 12 meter. (Lite läskigt att ta sig dit, men vad gör man inte för sina bloggföljare)

 Kolla grönskan, lite norr om Frankfurt.

 Inte kul i Tyskland, vägarbeten nästan hela tiden, så att transportera sig går inte fort. Men när det släpper går det jävligt fort för vissa. Över två hundra knyck till hör vanligheten, och då gäller det att vara vaksam.  Inte kul att köra bil i Tyskland.

 Trångt, och vi som har cyklar som sticker ut lite på bägge sidor. Hur många långtradare finns det förresten?

I höjd med Bremen där vi övernattar, lite ute på landsbygden, björken på G.

Hopp finnes.

Vi har nu gjort 293 mil och har ca 53 kvar till Lerberget, plus två färjor.

Fantastisk resa med allt man får se och uppleva.

Häng med till sista bloggen.

Så är vi på väg hem.

Efter flera timmars packande lyckades vi trycka in allting i bilen, men det är ju synd att vi inte får plats med lite "finsaker" från butiken i Puttgarden. Min kamrat Per-Magnus från Lerberget föreslog att vi skulle lämna golfbagarna och i stället fylla takboxen med "väsentligheter".

Men det går bra, vi har i kväll gjort över en tredjedel av resan och befinner oss nu i Montpellier.

Fantastiska vägar och fritt från avgifter ända till Valencia. Men nu har det börjat och fransmännen är Europamästare på Peage. Men igen, vilka fantastiska vägar. Lite stökigt blev det vid gränsen  till Spanien där man bygger en helt ny gränsstation och breddar vägarna. Hoppas den inte skall behövas användas. Vi har inte behövt visa passen en enda gång. Kom igen Europa!

 Välpackat och XC70 har mycket kapacitet. Maxfart för oss är 120 km/tim.

Här har vi kommit till Almussafes, en förstad till Valenicia. En underbar middag på en lokal restaurang med lokala människor. Fotboll, vin och tapas.

 Avfarten till höger Vila Franca. Var inte det ett vin som vi lärde oss att dricka som juniorer. (Stavades med två l)

 Klippiga bergen, strax innan Franska gränsen. ( svårt att ta kort från en bil i rörelse).
Vilka vyer man ser när man kör igenom Europa, riktigt kul.

 En stor gammal borg precis på den spanska  sidan av gränsen till Frankrike.

 Lite suddigt, men en sån här bild får man vid varje gränsövergång.

På till Montpellier och här har vi Marseille i i horisonten.

Spaning: Här har vi vinrankorna i Languedoc  men 30 mil söderut i Spanien där vi körde är det en hel annan grön lyster.  Vi har även sett ett gulaktigt rappsfält.

OK, vi gör vårt bästa att ta med våren och värmen till Sverige. Men vi måste "säämpa" som finnen säger.

Allting nästan packat

sista natten och det känns både si och så. Klart det skall bli kul att komma hem till vår och sommar, men det är inget fel att leva här nere i Spanien.

I morgon är vårt mål Valencia, ca 70 mil från San Pedro de Alcántara. Och vad sjunger vi då när vi är framme jo:

"Valencia, varma nätter, kastanjetter och en flaska lemonad.

En liten hundbild orkar ni med:

Ja, vad säger man?  Klart Fido inte skall ha sol i ögonen.

Vi säger lycka till!

(Inte min bild)

God kväll  Lerberschelovers, (kul, ni är faktiskt ganska många tittare per dag).

Nu har vi bara tre dagar kvar här nere men var tiden har tagit vägen det vet inte jag. Det känns ju inte förskräckligt att åka hem då våren och sommaren väntar.

Garbo skall i havet och St Arilds golfbana skall få en omgång. Vi har också många vänner i Lerberget som det skall bli kul att se igen, och i mitten av maj kommer bryggan i hamnen på plats, så många morgonbad blir det.

Har några bilder, lite av varje, så håll till godo:

 Annandag påsk tillbringade vi på stranden nästan vid Puerto Banus, några vikar som dom gjort i ordning med en underbar sandstrand. Vädret var på topp och tempen i havet, 18,8 grader. Nu ni, ganska mycket folk som badade.

Här några killar som gjorde volter både fram och tillbaka. Snyggt.

 Så fint, sandstrand, hav och himmel.

 Javisst, mellan hägg och syrén.

 I dag har vi varit i Puerto Banus, lite shopping, lunch och så såg jag den här reklamen för en trevlig bar. Här kan man nog trivas.

 Dolce Gabana hade satt ut en liten snärtig handväska i sin skylt. € 2.250 (22.000 SEK) men då får du ju med ett litet hänglås med på köpet.

 I min hundspaning tar nog detta priset. Här en liten väska att hänga på kroppen för alla joggare då hunden inte hänger med. Joggaren var väldigt nöjd när jag frågade om jag fick ta en bild.

På vägen hem stannade vi på en av våra lokala barer där ägaren, Largos, är en riktig golfälskare.

Den här skylten hade jag inte sett efter alla besök.

Dom här fåglarna såg jag på stranden. Lite eftersläntare till sina kompisar, som håller på att äta upp sig på sin väg norrut.
Vadarfåglar, Roskarlar, som lät mig komma riktigt nära. Vacker fågel.

Påskdagen och en promenad i San Pedro de Alcántara.

Vi käkade sen lunch/tidig middag uppe vid torget denna fina påskdag. Kyrkan var öppen så vi gick in för att få lite religiös känsla som sig bör under påsken.

För att jämna ut det hela stannade vi på hemvägen vid en liten bar för en sista "rackare". 

 Två fina farbröder stod och pratade utanför restaurangen.

 Kyrkan i San Pedro är från mitten av 18 hundra talet och renoverades 1997.

 Fint utsmyckat.

 Så sant som det är sagt!

 Här grabbar och tjejer kan ni gå in och göra en "confession" om ni gjort något elakt.

 Kan inte ha varit kul.

 Här är han i närbild allas våran vän.

 Varför inte lära sig Fader vår på spanska.

 På herrarnas vid baren på hemvägen hängde denna tuffing. Pålle som jag kallar honom.

 Den här kioskägaren arbetar bokstavligen i "uppförsbacke".

Hur har den där hamnat i skylten i skoaffären.

Nu är det tryck på Costa del sol.

Efter några lugna månader här nere har det nu exploderat under påsken. Vädret gör ju sitt till och igår hade vi värmerekord med 27 grader. Det var ju temperaturrekord hemma i Sverige också men åt ett annat håll, "If you know what I mean!

På vägen hem från Malaga flygplats tog vi hela kuststräckan från Benalmadena till slutet av Fuengirola och nu var det full ös på stränderna. Faktiskt ganska mycket folk som badade också. Tyvärr ingen färsk vattentemperatur i medelhavet, men absolut 18 grader. ( Kommer i morgon då vi skall vara på stranden)

Det är tyst men trist nu när gossarna har flugit hem.

 Så här skall det se ut.

 Fuengirolas strandpromenad.

 Här bor vi, sett från andra sidan. Vi har trivts alldeles fantastiskt.

Här är det medelhavsfasoner. En argentinsk kanon restaurang nära oss i San Pedro de Alcántara.

Vi kom vid 8a tiden inte mycket folk, men vid 10 tiden var det kö för att få komma in.

Två otroliga dagar på poolside,

Lisen och jag drog upp till marknaden i San Pedro och nu har allting vaknat. Även nere på stranden i San Pedro Beach, full aktivitet. Se bilder nedan och allting är olika sen när vi kom den 30 januari.

I morgon har det gått 10 dagar!! och våra underbara barnbarn och Lisen flyger tillbaka. Vi har haft toppendagar och dom senast på poolside. 

 Underbart och välförtjänt, här fick man en egen avdelning på marknaden. Slå den om ni kan alla kompisar,

 Nästan fullsatt i riktigt varmt väder.

 Tillbaka på poolside,

 Erik föreslog "dubbelmadrass".

 Erik kämpade på.

 Såja Pelle, nu har jag dig!

 Så fina,  mor och son på kvällsrestaurangen strax intill våran lägenhet.

 Här var en farbror som gick fram och tillbaka utanför restaurangen. Väldigt hemligt, eller?

 Nu snackar vi långfredagen och ännu en otrolig dag. Vilken aktivitet.

Klart vi skall prova strandbilarna. Snyggt kört Joel, bland alla människor på strandpromenaden.