Good Bye, Bequia.

Så var vår underbara vistelse på paradisön Bequia till enda. En liten bartömning innan vi drog till Mitchells Airport för en resa med en skramlig och högljudd Twin Otter, men!!!

Mycket bokningar gjorde att SVG Air satte in ett privat Jet och där lyckades vi komma med. En Cessna Citation 2 där vi vekligen fick sitta och "lyxa" oss och resan tog 28 minuter istället för 48 minuter. En höjdare och det blev inte sämre att vi fick gå i "finkön" vid custom clearance. Tror vi smekte av ca 120 personer.

Tack Kerstin, tack Peder och er underbara personal på Amitabah House.

Snart slut.

Så kom äntligen kanske världens snyggaste segelfartyg, Royal Clipper, som våra vänner Birgitta och PM seglat med i mars i år. Vilken skuta.

Det blev middag på svenskhotellet, Bequia Beach Hotel, som ägs av Bengt Mörtstedt, eller Mörtgren, Mörtquist eller är det Mörtlund??

What ever, restaurangen Bagatell, är nog den bästa på ön med en svensk chefskock som heter Nizze, med dubbel z. Kanon!
Kanon service med mycket trevlig personal.

Men vad håller dom på med på hotellet när man måste hänga upp skyltar som nedan?
Vi säger som en Lindeman om strippan från Kivik, "klä på dig, klä på dig"!

 Ny orkester igen. Reggae Music på reportoaren.

Bilder från Bequia och Jussi Good Bye.

Det börjar närma sig slutet även för Tina och mig på den här fantastiska vistelsen men i dag tog vi  farväl av Jussi som varit ett mycket trevligt sällskap i en och en halv vecka.

Lägger ut lite bilder från denna underbara ö, från julkrubbor till lyxkryssare: se och njut!

 Hope Bay.

 Sea Cloud, byggd 1939.

 Fiskehamnen.

 Flygplattsbyggnaden vid Mitchell's flygplatts på Bequia.

 

 Ett Norskt fartyg som tidigare gått på Hurtigrutten.

Aj då, det där var väl onödigt att lägga ut.

Är det en solfjäder eller en palm?

En av Bequias få kossor, tyckte någon sa att den hette Rosa. Kan ha hört fel!

 Nya promenaden mellan Princess Margrets Beach och Belmont Beach.

 Den 25e kommer han, Jesus the man.

 Vad säljer dom här som snabblunch för butiksbiträdet?

Vi ses Jussi, och tack.

Liten utflykt och langoustmiddag på Amitabah.

Vi tog bilen för en liten utflykt till Friendship Bay och Suger Reef. Vid Suger Reef fick vi se en pelikan och någon annan fågel slåss om fisken. Härlig bild nedan.

På kvällen var det "slaktarstuga" i köket då de nyfångade langusterna skulle klyvas och förberedas för grillen. Inget för mesiga typer.

De Reef söndagen den 14 december 2014

Efter en tvåtimmars promenad på ön blev det en "slapparförmiddag" vid poolside.

På eftermiddagen väntade säsongsöppnings av De Reef vid Lower Bay rakt nedanför Amitabah House.

Mat, drinkar och härlig stämning när Bequia Blues Band drog i gång. Fick min request till slut:
gamla Berry låten Johnny be good. Topp!

 Zara som bor på Bequia, tillsammans med sin man Lorenz och deras lilla dotter Bekki kom till vårt bord och njöt av trevligt sällskap.

Vår kompis Gert dök också upp med sin nya fru Beth. Gert drog i sig några "Gonäs special" (vodka och cola)

 

Lucia och stad i ljus Lördag 13 december 2014

Så kom julstämningen till Bequia med luciatåg och en ljusprydd Port Elisabeth. Jerry var mäkta imponerad av vår luciasång och Staffan var en stalledräng och Tinas nybakade pepparkakor.

 Vår gamle kompis, krögaren Gert från Ludvika.

 Blues på hög nivå.

 Lokala dansgruppen.

Musikunderhållning på "inte så hög nivå".

Vulkanen La Soufrière skall bestigas på storön St Vincent, fredag 12 december.

Vi tog färjan Admiral 2, 06.30 till St Vincent för en toppattack mot vulkanen La Soufrière, 1.234 meter. Admiral 2 blev utdömd redan 4 år sen av Tina och Peders storebror, den gamle sjöbusen  Micke, som icke sjösäker. Den tuffar på fortfarande men den har inte blivit bättre. Vi fick bevis direkt då vi skulle gå in i hamnen i Kingstown, då trottlarna till gasen hängde sig. Vi fick åka runt i cirklar en stund men First officer kom ut och informerade och lugnade oss med: "nothing to worrie about.
 Lycka till !!

Väl framme väntar vår förbeställda Taxi med chauffören, Robert, som visar sig vara en mycket speciell person. På kvällen hemma gav han oss många glada skratt. Om man säger, så var han inte den skarpaste kniven i lådan.
Återkommer senare med en blogg om honom.

Efter ca en och en halvtimmes bilresa var vi framme vid foten av vulkanen på ca 400 meters höjd. Alltså 834 meter att traska nästan rakt upp till toppen.

En sån fantastisk strapats genom regnskog med bambus och otroligt kraftig vegetation.
Vattenfall, småsjöar, lavafåror och vid molnhöjden övergick terrängen till rullgrus (stenar).

Vi gjorde många stopp för vatten och fotografering, vilket var tur för mig som var duktigt trött.
Jussi och Lorenz såg betydligt starkare ut och nådde toppen efter en timme och 20 minuter.

När jag ser Lorenz stannar och börjar titta runt och Jussi byter sin "något svettiga tröja" vet jag att vi är framme. Underbart och vilken fantastisk syn att titta ner i vulkan som hade sitt senaste utbrott så sen som 1979. Proppen av lava som stänger vulkanen var enorm och det rök fortfarande vi flera ställen.

Värt mödan att ta sig dit? "You bet your sweet Life".

Totalt med tiden på toppen och nedstigning var vi vid vulkanen i tre timmar.

Taxi Robert stannade så vi fick köpa en öl på hemvägen. Smakade den gott eller smakade den gott?

En oförglömlig dag, tack Jussi och tack Lorenz.

Tyvärr blev inte bilderna de bästa då det var fukt på linsen,  jag tror i hela kameran.