Visst, så var det dags för årets första golfrunda, och med endast lite puttning och några övningssvingar upp på första tee. Vädret var otroligt så ingenting att skylla på. Men hur skall det här gå? Blev inte många golfrundor förra sommaren då Garbo 2.0 (vår båt) tog all vår tid denna otroliga sommar.
Ok, ni får mitt första hål:
En vråltopp (kallades i Södertälje under sjuttiotalet för myrknu....) som tur var hade jag en Mulligan (extra boll) och en ny myrknu... men den gick 30 meter längre och lite till vänster. Ingen fara hålet är ju bara 286 meter så det här fixar vi.
En liten smekare med träfemman så är vi i greenkanten. Nähää, en ny myrknu... och ännu mer till vänster men betydligt längre. Kvar en järnsexa, upp i luften i allafall men fortfarande till vänster. En wedge som jag skar ut till höger. Chippen för kort i greenkanten och sen en treputt för en säker åtta. (På min Mulligan)
Det blev mycket bättre och både Tina och jag tyckte det var topp att vara på G igen.
Golfbilen laddas.
En cafe carajillo innan första tee. (Kaffe och lite spansk brandy) Man blir mjuk säger dom!)
Bra tryck på El Paraiso.
Framför första tee.
Här har vi hål nummer ett som jag beskrev i början.
Hål nummer två 345 uppför. Out till vänster.
Trean, svårt och 401 meter par 4.
Mycket fåglar på El Parasio, här en kohäger.
Hål nummer sju, ett lurigt korthål och bara en boll på green. No names!
Våra spelkamrater får London, Rosemarie och John. Klassiska golfare som hoppade av efter 9 hål.
Ett gås satt och sov när Tina kom upp på röd tee. Han/hon lyfte på huvudet men inget mer. En fot!.
"ska det va så jävla svårt"? Tipps, sträck ut vänster arm.
Första varvet gick på ca 2,10, kanon, men sen började "gröngänget" tappa farten. Vi tror det var ett gäng Irländare, tre fyrbollar klädda i gröna tröjor som lirade otroligt sakta.
Det är klart när alla skall titta i sina kikare hur långt det är kvar till hålet fast dom inte har en aning om hur långt dom slår med varje klubba.
Då blir det väntan.
Kolla här, diskussion på tee och bollen framför oss redan klara att slå ut. Kom igen "gröngänget".
solen går ner 19.03 och det börjar att skymma på hål 18.
Men trots det slår Tina ett av sina finast slag för dagen. Ca 80 uppför och över en stor bunker, snyggt.
Vi säger tack till en kanonbana i toppväder och "y volveremos".
1 kommentar:
Ser ut som att du sitter kvar på skithuset? Vikten på vänsterfoten!! Tur att jag informerade om solnedgången! Men duktigt spelat av er bägge, inte lätt att prestera när man hamnar efter såskoppar!
Skicka en kommentar