Golf på Cabopino Golf, torsdag 30 mars 2017.


Nytt försök och idag i ett fantastiskt väder, varmt, sol och ingen vind. Nu skall det väl bli bra spel? Nej, nej!

Vi fick glädjas åt att Tina verkar ha hittat sin gamla swing med härligt höga och långa drives. Våra medspelare var mycket imponerande av Tina från tee. Sen är det ju resten, men det är så fruktansvärt svårt när du närmar dig green. Banan var i dag väldigt hård, nyklippta greener, väldigt ondulerade, svåra flaggplaceringar. Helt enkelt chanslöst. Kanske var det dom snabbaste greenerna jag någonsin spelat.

(Urban, ännu behöver du inte vara oroligt över vårat bett, men swingen känns bra.)

Trots detta gläds man åt väder, vackra vyer, ett och annat bra slag och sist men inte minst, ölen efter avslutad ronda. Life is good!

 Niansgreen sett från serveringen. Ni kanske ser onduleringen framför pinnen? Greenen är jättelång och kommer du inte ända upp rullar den tillbaka, säkert 30 meter.

 Enligt mitt tycke, Spaniens vackraste fågel, härfågeln.

 Snyggt, men titta på den greenen också. Håll dig på vänstersidan

 En jättecamping till höger om hål 11a. Dom hade säkert klarat sig utan två golfbollar efter skitslag både från mig och Tina.

 Hål 12, par 5. Här hade jag en kanondrive, fin spoon och en kort wedge mitt på green. Sen godnatt jord!

 Fint korthål med Marbella i bakgrunden.

 Här hade Tina en "smygare" till höger om vattenhindret, utom synhåll länge och "tjosan" sen kom den farande och landade perfekt. En "snygg" par blev det.

 18e flaggan och ölen inte långt borta.

Här ni, när vi sitter och dricker öl smäller det i glasdörrarna till restaurangen. Här ligger den, detta är jävligt snett. Spelaren kom aldrig och hämtade bollen. Vi förstod varför!