Torsdag 12 mars 2015

Så var vi där tillbaka, med vapnen i högsta hugg. Solen lyste och varma vindar, kraftiga på slutet och lite kallare. Vi hade två par "finnpajsare" framför oss och vi fick vänta på varje hål. Det blev en femtimmars men den stod man ut med (nästan) på en av de vassaste banor jag (vi, jag har spelat några fler än Tina) spelat. Vilken upplevelse.

Svenska juniorlandslaget var där på träningsläger, kul och se alla stöpta i samma form, klädsel, gång frisyrer och dom slår ju långt så in i helvete. Några hade vagn vilket jag tror är bra för alla unga ryggar och inte tuffa sig och bära.

Vi blev i hoplottade med en tyska, Fruenken, en mycket speciell människa, som har lämnat minnen hos oss. Ålder? vi gissar runt våran ålder och en golfare av klass. Hon berättade efter några hål att hon spelade på 4 i hcp och var mycket hjälpsam att berätta om varje hål hur vi skulle spela och placera bollen för våra andra slag. Nu kunde vi inte lyda hennes råd men ändå.

Hon öppnade med en "nice bird" på ettan efter en riktig bamse drive. I Spanien säger man "El smasko grande" om en dito. Hon var riktigt duktig och riktig trevlig även om hennes saker och lir var lite viktigare än vårat. Hon var en sportmänniska rakt igenom, duktig tidigare i tennis, landhockey och säkert mer, berättade hon.

Tina hittade sitt spel direkt och hade 18 pinnar på första nio på denna spektakulära bana. Bloggaren började i gammal god stil, dyng lir, men sen hände något. Tack, timingen kom och det kändes underbart, bamsen lång och rak, järnklubbor och veken (wedgen) satt nästan som i gamla dagar.

Sen är det svårt att scora bra men kul var det och gav en otrolig golfaptit. (Sen var det ju gratis, tack Il Capitano).

 

Sorry Micke , här är Gibraltar klippan igen.

Gick lite ut till höger men var i spel.

164 meter till mitten av green. Vinden sida med. för mig 19 gradaren, gick bra lite på vänstersidan.
(om ni är intresserade, chip med veken och två puttar.)