Vi säger nej, i vilket fall gav vi upp efter flera timmars kors och tvärs, över cykel och gångbroar, hotell, och sandstränder.
Finns säkert någon bra väg men i ett undebrart försommarväder, jag säger det rakt ut, gav vi fan i det.
På Google Maps var vi nära, men...
När vi lämnade San Pedro via strandpromenaden, hamnade vi mitt i ett Duatlothlnlopp för 7-10 åringar. Dom sprang och cyklade, utmed vår strandpromenad. Men vad händer, här kommer en motorcykelpolis med syrenerna påslagna, när ledarinnan kommer farande. Stort.
Men också när "sisten" en fin gosse kommer lätt susande har han två poliser vid sin sida.
Fullständigt otroligt att se.
Vi vet att golfbanan, El Parisio, finns men vi vände tillbaka i ett otroligt väder, (igen) och hamnade på en strandrestaurang nedanför där vi bor.
Förlåt men våra cyklar och vädret är inte så tokigt.
Jag sjunger "när man är en glad pensionär, då kan man"......
Här kommer hon, ledarinnan.
Poliserna med sirener och blåljus banar väg.
Härlig stil och självförtroende.
Klungan, lite avhängd.
Skarp kurva, men ingen vurpade.
"Sisten", men med två poliser går det fint. Heja, gossen.
Lejonklippan från en av cykel och gångbroarna som vi passerade.
Gualdelmina Golf Club, en av dom första här på solkusten. Här hål fyra, här kan jag lova att det smäller till höger och vänster med skitslag. Tror särskilt till höger i trädgårdarna med en klassisk "gubbslice". Mitten sextiotal, när det började mer golfresor hit fanns ingenting, eller vad säger du Göran Zachrisson, du var ju en av pionärerna?
Hahah, en Lincoln Continetal, memories comes back. När jag studerade i USA 1968, kom Rotary Presidenten och hämtade mig mig från GreyHound bussen med en en sådan. Den var kortare men ändå, en Lincoln Continental.
Aktiviten börjar röra på sig vi stranden. Inte en chans förra året vid denna tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar