Tisdag 23 februari 2016

Golf på El Parasio, (och cykelreparation)

När vi höll på att ta ned golfbagarna från takräcket såg jag våra nya grannar en trappa ned där pappan var i färd med att laga en punktering på gossens cykel. Dom är från Marocko och är fransktalande och en väsande engelska som bara franskmän kan låta. Marocko har också vinterlov vecka 7-8, de ni.

Jag såg på långt håll att det har pappan inte gjort förut. Trevlig som jag är, går jag fram och undrar om han behöver hjälp. Han blev mycket tacksam, för han hade varken en fungerande pump eller punkteringslagnings grejor. Han hade på något vis fått loss innerslangen och lokaliserat två små hål. Bien Monsieur, men nu var det stopp utan Lindblad.

Jag gick och hämtade det nödvändiga och snart var slangen hel. Han fick låna pumpen och jag gick upp för att hämta det sista. När jag kommer ner ser jag att han försöker få in den uppumpade innerslangen i däcket!!

Lindblad igen, "permettez moi, Monsieur, och sen var slangen på plats och hjulet fick han fast själv.

På kvällen när vi kommer hem från golfen kommer hela familjen efter en promenad och gossen mycket nöjd med en hel cykel. Madam var mycket nöjd med att det finns så "händiga" och vänliga människor i närheten.

"De rien Madam, ce était vraiment mon plaisir", snitsade jag till det.

En mycket nöjd gosse.

Nu golfen,

vädret var nästan helt otroligt, klarblå himmel och nästan ingen vind. Vi blev ihoplottade med ett engelskpar, som var mycket duktiga golfare visade det sig. Han 10 och hon 12 som dom spelade på.

12.56 fick jag honnören, och tro det eller inte, en hyfsad "smekare" lite ut till höger, men säkert 205 - 210 meter. Tina också snyggt över bäcken en bit fram. Alltså inte utskämda på första tee.

För min egen del blev det som vanligt igen när det var dags för andra slaget. En socket med wedgen, halvtaskig inspel och tre puttar. Va faan!

Sen var det blandad kompott både för Tina och mig men när summerade rondan inmundigande en bamse öl hade Tina 29 och jag 31. Inte så dåligt trots allt.

Det var riktigt kul och vi ser fram emot nästa rond.

 Alright, here we go.

 Klubben startade 1973.

 Titta, där ligger mitt utslag, bara en wedge kvar. Skall det vara så svårt?

 Ser lite hopkrupen ut, tror det här blev ett snyggt slag.

 Härligt.

 Kom inte för nära grabben.

 El Parasio är ritad av den legendariske Gary Player. Mycket trevlig att spela.

 En järnsexa, klassisk "follow through". Det kom fram en rolig engelsman som spelade bakom oss, och frågade mig varför jag hade näsduken på huvudet. He got away with it. Han var riktigt rolig.

 Är himlen blå, eller är himlen blå?

 Tina laddar för en som man säger på Spanska, "Smasko Grande", eller "El Vräko del Elnormo".

Våra trevliga och duktiga golf partners, Beverly och Paul.